Sedan jul har jag börjat få känningar av foglossningen. Jag hade ett bälte från min första graviditet, med dottern, då jag också hade foglossning så jag började använda det frekvent.

Tyvärr förrvärrades foglossningen bara mer och mer vecka för vecka, i takt med att illamåendet fortfarande höll i sig. Krämpor deluxe.

v.18-20 kämpade jag med att behålla maten och var glad om jag fick behålla någonting alls. Precis som det varit från början av graviditeten. Så jag har mått väldigt dåligt och kramat toaletten frekvent.

Foglossningen hjälpte lite med bältet.

Började känna tydliga sparkar i v. 18. Underbart att känna dessa så tidigt! <3

v.21 kunde jag knappt röra mig. Foglossningen var djävulsk. Jag låg mest i soffan, nedbäddad i kuddar som i en vagga för att lindra det värsta. Stå och gå mer än någon minut i taget gjorde bara för ont. Bokade tid hos sjukgymnast som föreslog akupunktur och jag började med behandlingen. Fick kryckor för att använda när jag tar mig längre sträckor...

Illamåendet avtog lite, men fortfarande var det högst någon måltid per dag som fick behållas.

Sparkarna känns varje dag <3

Nerbäddad i soffan med ond foglossning / På besök på VC för akupunktur

v. 22-23 efter fem akupunktur-besök så inser jag (med förlorad förhoppning att få bort det konstanta onda) att det inte hjälper med akupunkturen. Det krävs mer energi av mig att ta mig till vårdcentralen för att göra behandlingen, med att gå upp tidigt och sedan må illa hela dagen och ligga hela dagen efter i smärta av att jag gått mer än fogarna vill. Så pratade med sjukgymnasten och jag ska fortsätta med de dagliga övningarna jag gjort sedan v 22, som innebär lite uppmjukning av fogarna och sedan vila och köra progressiv avspännings-övning istället. Dessa kan jag göra hemma.

Illamåendet är detsamma. Högst någon måltid per dag som får behållas. Så jag äter inte så mycket. Försöker småäta lite och är glad om det går ner alls. Maten jag äter är mestadels kalla sallader.

Har fått behålla vissa frukostar också, om jag äter vid 10-tiden och då är det endast konservfrukt (persikor och päron) med glass som fungerar.

Enda maten jag kan äta.

Sjukskrivningen har löpt på enda sedan mitten på oktober, och i nuläget är det oklart om jag kommer tillbaka till jobbet under graviditeten. Om foglossningen inte lättar avråder såväl sjukgymnasten som läkaren till återgång till arbetet...

(Mina gulliga kollegor skickade en krya-på blomma med min man häromdagen. Blev rörd!)

Den 19 jan var jag på Södra Bergets spa med två vänner. Firade, att en av dem, min bästa vän Sofie fyllt 30 år. Så jag och Maria bjöd henne på den dagen. Helt underbart att bara surra, bubbla, bada, relaxa och äta gott en helkväll!

(och jag hade en bra dag för illamåendet den dagen, så kunde äta allt utan att känna mig minsta illamående! Tack och lov!)

Kortet/asken till Sofie på 30-årsdagen / Maten på Södra Berget

Någon vecka senare fikade jag med tjejgänget. Så kul att få träffa dom och uppdatera lite om livet. Vi ses alltför sällan nuförtiden, kan gå månader emellan. Men vi har hängt ihop sen vi var gravida med våra första små, och var mammalediga samtidigt. Vi fikade, babblade, delade tankar och umgicks titt som tätt och blev riktigt goda vänner genom det. Vänner för livet! <3

Jag har nu gjort det som jag skjutit upp alltför länge i livet. Blir en pärs, men det är värt att genomlida. Jag ska ta mitt körkort! Jag har bokat intensivkurs på tre veckor. Så nu ska jag trotsa allt ont, allt illamående och hoppas jag lyckas genomföra det levande! Wish me luck!

Cravings just nu: kall ananas-pizza, biteline-pizza, chili-cheese (från mc-donalds), lakrits (helst saltlakrits som pirat-pengar, de hjälper mot illamåendet)

Another day in pain.. (paradise hade jag velat skriva istället.... Försöker få i mig lite frukost. Hemmagjord youghurt, med kiwi- och apelsinbitar i, som min käraste mamma lärde mig receptet på när jag var tonåring! Kan fortfarande receptet utantill. (Vissa delar av minnet sviker inte iaf!)

Jul och nyår blev ganska lugnt. Firade julen hos farfarn och farmorn. Farmors dotter med pojkvän och farmors föräldrar kom också. Lite lagom med folk i en lägenhet. Julgranen hade smockfullt med julklappar under.

Vi körde som vanligt med kalle först, sen mat och sen julklappar. Vi hade en full ikea-säck med oss hem, full med alla julklappar vi fått.

Julfin med röda naglar / Till tomten / Julgranen hos farmorn och farfarn

Julkalendern jag gjort till barnen.

Vår fina julgran hemma

Sedan kom morfarn i mellandagarna och vi firade lite jul då också.

På nyår firade vi kombinerad jul och nyår med några vänner, som vi har som tradition att fira varje nyår med. Jättemysigt!

Några dagar efter nyår, den 3 januari var det dags för rutinultraljudet på sjukhuset. Vi fick en jättegullig barnmorska som verkligen tog sig tid att noga kolla igenom allt och verkligen lägga ner tid på att leta alla lemmar och se så precis allt var okej. Och det var det! Allt såg prima ut! Med största sannolikhet blir det en liten tjej! Barnmorskan kunde se de tendenser som ska ses för en tjej och kunde inte se någon snopp sticka upp.
 Så det verkar som vår dotter får en lillasyster som hon så gärna önskar <3

BILD från RUL

Lite gravidgnäll: Hur ska man kunna sova när man har så ont att det känns som ens höfter håller på att ramla av, trots bälte...och lillasyster där inne hoppar jämfota från sida till sida så mamma mår ännu lite mer illa...
Sömn tar vi i ett annat liv!...

Idag var vi hos specialistgynekologen för att kika så allt var okej. Var ju snart 3 v sedan blödningarna och det har varit lugnt sedan dess, tack och lov! Jag har tagit det jättelugnt och inte lyft eller burit något alls nästan,

Och allt såg fint ut! Bebisen sprattade som en tok, som den även gjort de andra gångerna på UL <3

Preliminärt BF är ca 24 maj.

Känns så härligt att börja kunna slappna av lite. Visst måste jag fortsätta ta det cool-lugnt och inte lyfta och bära. Men det känns tryggare att veta att blödningarna håller sig borta när jag tar det lugnt. Och bebisen fortsätter må bra och växa precis som den ska!

Tänk vilken längtan man redan börjar få till den lilla.

Vår 4-åring säger att det är en "lillasyster" för en lillebror har hon ju redan <3

Så bebisen får heta "lillasyster" sålänge.

Är nu i v.17, och fortfarande sjukskriven. Mår illa dagligen och energin är obefintlig. Vissa dagar går det bra att äta lite, andra går det inte alls.

Gör jag något, som att gå på en julmarknad eller fixa lite hemma så ligger jag dagen efter och mår jätteilla.

Så sjukskrivningen fortsätter. Jag blev sjukskriven från slutet av november och två veckor fram pga illamåendet och blödningarna för att jag skulle ta det lugnt.

Så fortsätter att vara sjukskriven nu, mestadels på grund av illamåendet men också med delvis tanke på blödningarna också så jag inte ska få fler, året ut. Är sjukskriven fram till och med 6 januari. Men går allt bättre tänkte jag försöka jobba åtminstone 50% första veckan i januari.

Jag har faktiskt, ta i trä, fått ha två dagar då jag mått bra nu denna vecka. Både måndag och tisdag mådde jag riktigt bra. Inget speciellt illamående och det gick riktigt bra att äta. Jag orkade till och med stöka på lite hemma!

Förhoppningarn om en vändning stiger!

Lite halsbränna och kryp i benen (krypet har jag haft ca 3 v tebax) bara.

Var in på akuten igår och det var ingen fara med bebisen som tur var! Det var ett till blodkärl som brustit.

Det tragiska var gynläkaren på akuten, som var så otroligt nonchalant och okunnig så jag blev rädd för de nästa som vårdas där!

Jag frågade vad jag skulle göra nu då, med tanke på att jag ju fått råd från en specialistgynekolog att ta det lugnt och vila och inte böja mig på fel sätt.

Akutgynläkaren sa bara att jag kunde leva som vanligt och att jag säkert skulle få fler blödningar. Som att det var helt ofarligt. Jag frågade en extra gång om jag verkligen inte skulle vara försiktig (utan att nämna den infon jag fått från specialisten). Akutgynläkaren bara skakade på huvudet och sa "men ser du så mycket den rör på sig bebisen" och pekade på ultraljudsmaskinen.
Så var besöket där klart och hon föste ut oss och tog nästa patient. Jag blev lite kall, lite upprörd och som sagt lite rädd för de nästa som kommer efter mig till henne. Tänk om jag inte pratat med specialisten innan, tänk om det varit en annan gravid stackare som kommit in akut med första blödningen! Skrämmande!

Tog det lugnt hela dagen igår med tanke på blödningen i förrgår. Dagen igår var helt blödningfri tack och lov, och illamåendet var påtagligt. Så allt var som vanligt igen. Känndes lättande!

Idag hängde jag upp en julstjärna och julpyntade lite. Nu på kvällen kom en blödning igen :-(

Så nu väntar jag på att min man och barnvakten hämtar småttingarna på dagis så blir det till att spendera resten av kvällen på akuten.... Suck! Verkar som jag knappt kan röra på mig alls. Blodkärlen verkar kunna brista jättelätt....